att våga

jag är en mes…

Jag vågar inte gå efter mina drömmar… Jag vågar inte släppa taget på det gamla och gå vidare och upptäcka nåt nytt… Varför ska det vara så svårt? Tryggheten? ja jag skyller på den iaf, men undrar om det verkligen är så… Jag är nog bara en mes… Alla andra har gjort det..:Varför ska jag stanna kvar på samma ställe hela tiden? Jag kan skylla på Julia…att jag har henne..Jag vill inte riva upp hennes trygghet… Men jag börjar inse att det bara är en lam ursäkt för att ta tummen ur och göra något nytt… Våga chansa!

Jag har haft tur att få ett fast jobb direkt efter studenten… Men egentligen… Kan man kalla det tur? Ja i dessa tider där de fasta arbetena inte växer på träd… iaf inte för mej som bara gått gymnasiet UTAN yrkesinriktning… Tur? Ja när man är på smällen och inte har så jättemycket yrkeserfarenhet… Jag fick upp min föräldrapenningnivå ganska bra iaf. Det tackar jag Kerstin för som anställde mej fastän jag var gravid… Jag hoppas att hon inte ångrade sig…och det tror jag inte heller…

Men nu när jag sitter här med ett fast arbete, en bra, en väldigt bra tjänst..har varit där i 7år och är faktiskt bara 26.. så känns det som om jag haft lite osis… Det var liksom inte det här jag ville med mitt liv… Jag ville inte bo kvar i Fredriksberg… Det var det första jag lovade mej själv när jag gick i skolan… Att jag skulle flytta så fort jag slutade skolan… men så blev det inte…

Jag flyttade ju upp till Sifferbo men va fan! det var ju ett litet helvete också… Tack o lov hade jag Maria mittemot att umgås med…Men de andra på gatan var ju inte riktigt kloka…  Den gatan pratade nog ungefär hälften av vad dom gör på hemmet i frbg.. och detta var bara en liten liten gata… Så mycket skitsnack var det. Kände mej inte riktigt hemma där… Jag skulle vilja vara lite anonym iaf. och det kan man ju inte vara i Frbg.

Denna semesterresa har varit en tankeresa… En resa med mycket tankar på stranden i Ljugarn och uppe på en klippa på Högklint. Jag har bestämt mej att jag inte ska bo kvar i Frbg längre än ett år… Och gör jag det så får jag fan skylla mej själv! Nej jag ska försöka söka mej därifrån… Gärna lite närmare Julias pappa så att hon kan umgås mer med honom… Sthlm o Nynäs är ju nära… Då kan hon faktiskt åka dit över en helg…

Det finns ju faktiskt Coop på andra ställen än Frbg… Jag trivs väldigt bra med mitt arbete som jag har nu… Jag vill gärna utvecklas mer inom handeln… Jag är en serviceperson och jag vet att jag är bra på det jag håller på med… Så varför inte tillåta sig själv att utvecklas…?

Ja du världen? Vad ska hända?

Kram//Sannav